Bella goes GUCCI

sitter och gråter för att min älskade lilla kisse for till ett bättre ställe inatt. för andra kanske det låter som en mindre värdslig sak och inget värt att fälla tårar för. det är svårt att förstå om man själv aldrig haft ett husdjur. han var ingen katt utan han var en av familjen. han hade egen stol vid matbordet, sin plats i soffan och sina egna små rutiner som vi andra fick respektera. han talade om när matskålen var tom och när det var dags att bli utsläppt. en bästa vän uatn att han någonsin sa något.

nu till något mindre tråkigt. beroende på hur man väljer att se det. om x antal veckor befinner jag mig på småländsk mark igen och kommer att stanna där. mitt namn skall klistras fast på dörren. packningen har börjat och karln har lovat att komma med bil och hämta mina viktigaste saker och mig såklart. han funnit att den passion som krävs för att klara min utbildning inte riktigt är så stark och att jag är sugen på att utforska andra områden. den är rolig och framförallt så lär jag mig otroligt mycket men den är inte mitt-i-prick. så jag kastar in handduken, letar jobb och tar nya tag till hösten och tror att det kommer att bli klockrent!

Gucci for president