Bella goes GUCCI

Nu var det äntligen gjort. Begravningen. Och jag hoppas att det dröjer länge tills nästa gång jag ska behöva ta farväl av någon där framme i kyrkan. Egentligen hoppas jag att det aldrig mer ska behöva hände men jag vet ju också att vi inte lever i all evighet. Försökte mig på taktiken att räkna från 1 till 10 för att försöka hålla tårarna tillbaka men det gick helt enkelt inte. Efter ett tag strömmade de ner längs mina kinder. Men jag gjorde iallafall ett tappert försök. Men på något sätt kändes det också skönt att de kom, all sorg rann ur mig men det tar på krafterna. Benen skakade när jag gick ut längs altargången.

Nu ska jag återhämta mig med en liten godispåse och en stor ramlösa och let´s dance.
Trevlig helg! För nu tar jag både helg och välbehövligt sportlov.

Gucci for president